Mezzoalt

Jag kanske skulle börja fylla min blogg med totala ovettigheter igen? Som t ex att recensera (läs:såga) svenska gratis-dejting-sidor? Hm?
Eller att gnälla över att jag inte har en aning om vart man får tag i mönster för att sticka benvärmare?

Dagens gnäll är på temat forever alone.
Jag har inte alls högt ställda krav. Jag vill bara ha en man som är lång och snygg, varken smal eller knubbig, gärna lagomt muskulös, med långt hår och skägg (gärna goatee), som har mörk vacker röst (om han kan sjunga är det en enorm bonus), väldigt gott gehör, och som är högutbildad, gärna inom flera områden, har fast inkomst, inte har några barn, som är miljömedveten, helst vegetarian, och på en politisk vänster-höger-skala ser sig själv som något till vänster.
Dessutom måste han dela min knasiga humor, vara lätt att kommunicera med, vara trogen, inte vara överdrivet svartsjuk, vara lagom kelig och mysig att vara intim med på alla sätt, och han måste vara intreserad av musik och får gärna spela bas.
Sen ska jag få stackaren att bli kär i mig också...

Kvinnor har jag inte fullt lika många krav på. Eftersom kvinnor har en tendens att vara söta och vackra så behöver jag inte specificera mer än att hon ska vara söt och normalviktig. Om hon dessutom kan sjunga faller jag som en kägla.
För övrigt passar allt om min ideal-man in på min ideal-kvinna också.

För sånna människor finns ju överallt, och allihop blir de kära i mig!...